Initiativtagare till Gipomusic – Girl power music – är artisten och låtskrivaren Irya Gmeyner. Hon berättar att hon startade projektet 2013 för att ge unga musikintresserade kvinnor ett sammanhang där de skulle våga misslyckas utan att dömas.
– Tanken är att tjejerna ska känna sig trygga nog att pröva sig fram, att våga testa sina gränser utan att vara rädda för hur det ska tas emot av de andra i gruppen.
Men under höstens upplaga av projektet har hon märkt att det tagit nya vägar.
– Jag har förstått hur viktiga våra samtal är för tjejerna. Här pratar vi om allvarliga saker. Ur textövningarna har samtalsämnen uppstått om exempelvis ångest och identitet.
16-åriga Spykeneleven Clara Palmer håller med.
– Det har varit en ”blotta sig själv”-känsla. Kanske för att vi kan relatera till varandra. Vi lever inte identiska liv men har liknande erfarenheter, vilket gör att man får förståelse när man berättar om något.
De tio deltagarna har använt det som kommit fram under samtalen när de jobbat med sina låtar. Alla har skapat varsin låt som är med på Gipomusics kommande skiva ”Signaler i bruset”.
Att samtliga låtar är på svenska är ett medvetet val från Irya Gmeyners sida.
– Många är rädda för att formulera sig fel när de skriver på engelska. Men med svenska vågar tjejerna att använda sig av fler uttrycksformer.
Läs också: Musik med girlpower får stipendiumMen det har också varit en utmaning att skriva och sjunga på svenska, tycker Olivia Maunsbach.
– Det är lättare att gömma sig i engelskan. Man kan sjunga ”I love you” utan att det känns så allvarligt, men att sjunga ”jag älskar dig” är helt annorlunda. Orden får större innebörd, säger hon.
Men Vera Persson, som liksom Olivia Maunsbach är med i projektet för andra året, är osäker på om hon helt kommer att överge engelskan.
– Jag sjöng på engelska innan Gipomusic och jag kommer nog att göra det igen. Kanske behöver man inte välja ett av språken utan kan sjunga på båda.
Hon berättar att hon är nervös inför den avslutande konserten på Mejeriet den 9 december. Då ska samtliga deltagare framföra den låt de jobbat med under hösten.
– Jag brukar alltid vara nervös innan jag går upp på scen. Men när jag väl står där känns det bara skönt och härligt.
Shani Elbaz är lite orolig över att hon ska glömma bort texten till sin låt.
– Det händer att jag gör det. Och så tänker jag mycket på att jag ska våga ta för mig på scen.
För Irya Gmeyner har höstens projekt varit kort men intensivt. Hon hoppas att det blir en fortsättning även nästa år.
– Min förhoppning är att kunna utveckla Gipomusic till att artister bjuds in och ger föreläsningar om hur de jobbar i sitt textskrivande.
