Sydsvenskan-“Verkstad för stark tjejkraft”

Det finns gott om populära dokusåpor och artistfabriker för unga sångare som är bra på att härma sina idoler och nu vill slipa sin talang och sina kanter ytterligare. Girl Power Music är på många vis raka motsatsen: en inspirationskurs för tjejer som vill släppa fram sin egen personlighet, i tankar och ord som i jakten på sångbarhet inte tappar sin särart.

Under hösten 2014 samlades de tolv utvalda regelbundet i en studio på Mejeriet i Lund, där initiativtagarna Irya Gmeyner och Povel Olsson bistod med goda råd, skrivövningar och sitt musikaliska kunnande. Med intryck från antagningsintervjuerna hade de båda skräddarsytt musik där tjejerna kunde forma sina sånger.

– Störst med Gipo för mig var att det fick mig att komma igång med skrivandet, att få det att flöda och bara komma ut, säger Frances Klemt. Vi gjorde en massa textövningar, som hjälpte mig jättemycket. Annars har jag varit så självkritisk, har hållit igen eftersom man får för sig att det låter dumt.

Vissa blev inspirerade på studs, för andra tog det lite tid.

– Jag gillade energin i låten, säger den fick igång mig, men det tog ändå jättelång tid att komma igång, säger Alma Lindström. Jag tyckte det var svårt att skriva med press eller tidsbegränsning, även om det faktiskt var ganska gott om tid.

Hennes vedermödor resulterade i låten “Flyr ut”, som inte på något vis skvallrar om skrivkramp. Däremot kan man ana en skribent som suddat mycket för att bara få med det viktigaste. Inledningsraden Jag behöver dig till att behöva mig är en kärnfull sammanfattning av en upplevelse som många av de här elva låtarna utgår från: olycklig kärlek.

Överlag är det mörkt i dessa låttexter. En av anledningarna är säkert den öppna atmosfär som präglade skrivarverkstaden: allt fick komma fram.

– Vi började ganska kraftigt under våra träffar med många som talade om döden och självmord och vänner som gått bort, berättar Irya Gmeyner. Det blev allvar från första stund.

Men det handlar ju också om den specifika kraft som som finns i musiken.

– För mig är musik ett sätt att avreagera mig, säger Olivia Maunsbach. Ofta är det när man har något som tynger en; man skriver ner sina känslor för att sedan kunna släppa det.

Fast den där gränsen mellan det personliga och privata är svår att handskas med. Det märkte exempelvis Selma Modéer Wiking som snickrade på sin låt tillsammans med Sofie Nilsask.

– Det var mycket av det som Sofie och jag skrev som vi sedan tog bort: “Ah, det var kanske lite konstigt”. Jag tycker det kan vara ganska jobbigt att veta att folk som lyssnar vet att det jag skrivit kommit från mig. Det är en helt annan sak med sådant jag skrivit hemma och som bara var avsett för mig själv.

Men också det är något man kan lära sig att hantera.

– Jag skrev om väldigt privata saker, men ville samtidigt inte lämna ut vad det var, säger Frances Klemt. Så jag kunde skriva om ämnet, men med ord som kanske inte hörde till historien. Då fick alla i gruppen olika upplevelser av den, så att den blev privat för den som lyssnade också. Det var jättehäftigt att kunna beröra andra, så att det inte bara blev “detta är min grej, har ni varit med om exakt samma sak så kan ni känna igen er.”